Jag börjar se det så klart
för två veckor sedan kände jag att detta kunde bli något bra,att detta kunde bli något riktigt liksom
och att det kanske äntligen var min tur att få känna just DET.
men jag ville ändå inte ha några förväntnigar.
för förväntningar har jag haft så många gånger förut och varje gång jag har haft det har jag bara blivit besviken.
därför slutar man tillslut tro,för man kommer ihåg hur jävla jobbigt det är att bli besviken gång på gång.
men hoppet det kommer alltid tillbaks,trots allt man har gått igenom.
jag orkar inte längre.
jag orkar inte börja om igen,
jag orkar inte "lämna ut" hela sig själv och sedan inte få något tillbaka.
jag vill ha något riktgt men det känns bara som det blir svårare å svårare ju längre tid det går.
för just nu känns det som det kommer ta ett jävla tag innan jag kommer orka börja om igen.
men hoppet kommer snart tillbaka det vet jag. det gör det ju alltid.
-
poet jag vet..
baby i love you! <3
I love you to <3