Sjunde februari


Finns så mycket jag vill skriva,säga,skrika men det enda jag får fram är tårar.
Tårar som aldrig verkar ta slut.
Att se sin pappa gråta,bryta ihop och vara helt förstörd gör ont, nästan lika ont som att veta att du inte finns hos oss längre.
Har aldrig haft så ont i hjärtat.

Älskade farmor,
Du va den bästa, den som alltid brydde sig och oroade sig för allt å alla.
Utan dig kommer det aldrig vara sig likt.
Hoppas du har det bra nu,
Underbara du!

Jag älskar dig förevigt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback